Carl Fredrik Hill

1849  
Carl Fredrik Hill föds, när fruktträden blommar, den 31 maj i Lund, Skåne. Hans föräldrar är professorn i matematik Carl Johan Hill och prästdottern Charlotte Hill.

1849–71
Hill växer upp, i skuggan av domkyrkan, på Skomakargatan 84 i centrala Lund. Till familjen hör, förutom föräldrarna, även Hills systrar Hedvig (Hedda), Marie-Louise, Lotten och Anna samt husjungfrun Sophie Pettersson (systerdotter till professorn). Såväl Lotten som Anna skulle komma att avlida tidigt i tuberkulos.

1858
Hill börjar som elev på Katedralskolan i Lund där hans konstnärliga begåvning efter några år uppmärksammas av teckningsläraren Hjalmar ”Ritis” Lindqvist, vilken även tjänade som ritmästare vid Lunds universitet.

1866
Hill tecknar på olika platser i Lunds omgivningar och belönas med Katedralskolans ”ducat” för en laverad pennteckning i form av en trädstudie. Hill reser även till Ven, med familjen, samt till Köpenhamn, med fadern, där man bl. a besöker Thorvaldsens museum.

1870
Hill tar studentexamen och uttrycker en önskan om att studera till konstnär, men stöter på motstånd från fadern.

1871
För att göra sin fader till lags studerar Hill estetik vid Lunds universitet under våren. Sommaren tillbringas hos släktingar i Småland där landskapet återigen väcker hans konstnärliga längtan till liv, och han målar ett flertal landskapsmotiv i mindre format. Efter en konfrontation med fadern, där Hills syster Marie-Louise backar upp Carl Fredrik moraliskt, erhålls faderns, motvilliga tillstånd att i september resa till Stockholm för att påbörja sina studier på den förberedande utbildningen ”Principen” vid Konstakademien. Till akademikamraterna hör bl. a Per Ekström och Victor Forssell.

1871–73
Hill studerar vid Konstakademien och är en flitig besökare på Nationalmuseum där han fördjupar sig i de äldre nederländska landskapsmålarna. På Nationalmuseum kopierar Hill 1600-talsverk av Jacob van Ruisdael, Allart van Everdingen och Meindert Hobbema, men även samtida verk som Gustaf Rydbergs Skånskt vårlandskap från 1868. Hill tar intryck av Alfred Wahlbergs samtida friluftsmåleri men är desto mer kritisk mot Konstakademien och dess lärare, bl. a, Per Daniel Holm, Mårten Eskil Winge och August Malmström.

1873
Besviken över de föråldrade undervisningsmetoderna avslutar Hill sina studier vid Konstakademien. Han reser, faderns protester till trots, i november med ångaren Falken från Köpenhamn till Lübeck, för vidare färd till Paris. Hill ordnar bostad på Hôtel Corneille (nära Luxembourgträdgården) samt ateljé på Rue des Abbesses no. 36. Mycket tid tillbringas på Louvren och andra museer samt hos olika konsthandlare. Till de svenska konstnärer i Paris, som Hill umgås med, hör förutom den gamle vännen Per Ekström, bl. a Oscar Törnå och Wilhelm von Gegerfelt.

1874
Hill besöker för första gången Barbizon där han lär känna den tyske konstnären Max Liebermann samt möter de ungerska målarna László Paál och Mihály Munkácsy. Mötet sätter spår i Hills måleri vars kolorit mörknar betydligt, med påtagliga inslag av asfalt. En annan viktig inspirationskälla från denna tid är Jean-Baptiste-Camille Corot. Inspirerad av den s.k. ”luminarismen” utför Hill ett flertal säreget stämningsfulla landskapsmotiv i skymningsljus. Under hösten hyr han en ny ateljé på Boulevard Clichy no. 27. I november rasar ett takfönster i ateljén ner på Hill och skadar hans ansikte samt lämnar ett djupt ärr. Julen tillbringas på sjukhus och synen på det drabbade ögat kan, med nöd och näppe, räddas.

1875
I januari avlider Hills syster Anna hemma i Lund. Hill, som nås av nyheten nere i Frankrike, blir förtvivlad. Till glädjeämnena hör i stället att Hill får en Corot-inspirerad landskapsmålning från Fontainebleauskogen antagen till Salongen. Motivet i fråga skulle visa sig vara det enda konstverk som Hill någonsin skulle få antaget till den prestigefulla Salongen i Paris. Under försommaren hyr Hill en ny ateljé på Rue Germain Pilon no. 6. I juni målar Hill i Montigny innan han i juli, efter att ha besökt Corots minnesutställning i Paris, reser hem för att tillbringa sommaren i Sverige. Under vistelsen i Sverige avlider Hills far och strax därefter, i augusti, återvänder Hill till Paris och tar en ny ateljé på Boulevard Clichy no. 1.

1876

Hill tillbringar hela året i Frankrike och arbetar initialt på en komposition avsedd för Salongen. När målningen refuseras ställer han ut den, i sällskap av verk utförda av bl. a Renoir och Degas, på Salon des Réfuses (De refuserades salong) hos konsthandlaren Durand-Ruel. Året präglas av konstnärens rastlöst kringflackande tillvaro, vilken genererar ett stort antal betydelsefulla samt expressiva landskapsmålningar. Hill målar i Champagne, Montigny och Fontainebleau. Augusti månad tillbringas i Luc-sur-Mer vid Normandies Atlantkust, där Hill under loppet av trettio dagar utför, inte mindre än, sjutton dukar! I september återvänder Hill till Montigny innan han styr kosan mot Paris i oktober. Detta är året då Hill överger asfaltfärgen för en ljusare palett.

1877
Ännu ett år som helt och hållet tillbringas i Frankrike. Hill blir, återigen, refuserad av Salongen. Våren och sommaren tillbringas i Brolles/Bois-le-Roi, sydöst om Paris, där Hill förälskar sig i de blommande fruktträden samt utför den svit av målningar som kommit att kallas för Trädet och flodkröken. Under sommaren skaffar Hill ny ateljé på Rue Lamartine no. 54. Tidig höst tillbringas i Champagne. Hill arbetar under hösten oerhört intensivt, med sikte på nästa års Världsutställning i Paris, och hans mentala hälsa försämras radikalt mot slutet av året. Hans bildvärld förändras alltmer och förvrängda minnesbilder samt regelrätta fantasier får allt större utrymme i hans kompositioner.

1878
På nyåret bryter Hill slutligen samman på allvar. Den 8 januari förs han, av vännerna Wilhelm von Gegerfelt och Hjalmar Sandberg, till Dr. Blanches klinik i Passy utanför Paris. Hill som lider av, vad man idag skulle kalla, paranoid schizofren psykos, läggs in omedelbart. Av hänsyn till hans anseende, som landskapsmålare, förstör Hills vänner merparten av hans produktion från tiden strax innan intagningen. Till dessa, numer förlorade, målningar hör, enligt samtida vittnesmål, ett flertal säregna verk utförda endast i pariserblått och kadmiumgult.

1878–80
Under vistelsen på kliniken i Passy fortsätter Hill, trots allt, att måla och teckna. Journalisten Gottfrid Renholm uppgav exempelvis att han vid ett besök såg över 400 teckningar av Hill.

1880
Hill får besök på kliniken av systern Marie-Louise. Då Hills familj önskar ha honom närmare hemmet i Lund, överförs han till S:t Hans Hospital i Roskilde. Under de följande två åren i Danmark förefaller Hill helt ha slutat måla och teckna.

1882
Hill överförs från Danmark till S:t Lars sjukhus i Lund, där han återupptar sitt tecknande.

1883
Hill beklagar sig emellertid relativt snart över såväl maten som Överläkarens behandlingsmetoder och får strax därefter lov att flytta hem till familjen på Skomakargatan.

1883–1911
Hill spenderar återstoden av sitt liv i barndomshemmet där han får överta faderns arbetsrum och bibliotek som sina egna domäner. Just biblioteket, med dess illustrerade böcker och tidskrifter, kommer tjäna som en oerhört betydelsefull inspirationskälla. Fram till sin död utför Hill tusentals teckningar och arbeten på papper i olika tekniker. Han lever ett tillbakadraget liv, är omgiven av familjens kvinnor, inkl. en hushållerska samt en kökspiga, och vårdas i huvudsak av modern Charlotte och systern Hedda. Efter Charlottes död, den 8 mars 1900, är det uteslutande systern Hedda som sköter om Carl Fredrik. 

Förutom teckningarna skriver Hill, under pseudonymen Nagug, även ett säreget litterärt verk, vilket han kallar Dikter och författarskap på några språk. Detta säregna ”versmanuskript” återfinns gömt i en smutsig linneduk, först efter systern Heddas död år 1931. Somrarna spenderas ofta på Ven. Årliga utflykter till Köpenhamn företas även under dessa år, liksom besök hos systern Marie-Louise med familj i Stockholm.

1911
Den 22 februari avlider Hill i sviterna efter en lunginflammation. Han begravs på Östra kyrkogården i Lund. I kyrkoboken står, efter hans dödsdatum, ”f d landskapsmålare”. I maj visas en minnesutställning på Lunds universitet, vilken därefter, något nedbantad, går vidare till Konstakademien i Stockholm. 

Text av Pedro Westerdahl