Sommarintervju med Ylva Snöfrid
”Jag älskar utställningen”.
I sommar ställer vi frågor till några av konstnärerna som medverkar i utställningen Familjen – på gott och ont.
Vad var din reaktion när du fick veta att Sven-Harrys Konstmuseum ville inkludera ditt verk i utställningen Familjen – på gott och ont?
– Jag blev personligen väldigt glad, eftersom Sven-Harry betytt så mycket för mig som människa, i kraft av att han var min första konstsamlare och att vi samarbetade under några års tid på olika sätt.
– Sedan tycker jag det var kul att bli inbjuden av kuratorerna Dragana och Magnus (Kusoffsky Maksimovic och af Petersens, red anm).
Har din syn på dina verk förändrats av utställningen?
– Jag har två verk i utställningen, dels Pappa (2013), som ju är en målning som föreställer min pappa på dödsbädden. Min pappa och Sven-Harry kände väl till varandra. Att Sven-Harry gick bort innan utställningen öppnade var ett starkt sammanträffande. Att gå på hans begravning … när jag kom in i kyrkan så hade de lånat in det porträtt jag målat av Sven-Harry och som ägs av Dunkers Kulturhus. Hans själ sitter ju i målningen så det var väldigt starkt för mig. Han var borta och närvarande på samma gång.
– Den andra målningen i utställningen är Xenias födelse (2014-2015). En målning om minnet av de första minuterna efter förlossningen, innan efterbörden och mötet med min yngsta dotter Xenia. Detta möte är, genom målningen, också fryst i tiden.
Har utställningen väckt några nya tankar hos dig?
– En respekt för de andra konstnärerna och mängden verk. Det fungerar verkligen rent kuratoriellt – jag älskar utställningen!
Arbetar du med konst i sommar?
– Jag har aldrig paus eftersom konsten är mitt kall. I sommar är jag också aktuell med utställningen och allkonstverket Musernas hus på Liljevalchs. Det är den största separatutställningen jag gjort hittills och håller på i åtta månader. Ett allkonstverk där jag samarbetar med betraktarna, musiker, matematiker och många andra. Det största samarbetet är med Rebecka Hemse och Dramaten. Här är det också som en livsresa, fast istället för döden utmynnar det i drömmen.
– Tänkte att det skulle vara intressant i förhållande till familjenutställningen. Att man kunde besöka båda och få två perspektiv på det existensiella i att vara människa i världen idag.
Hur tillbringar du sommaren i övrigt?
– Jag njuter av sommaren med min familj.