Sommarintervju med Sixten Sandra Österberg

Vad var din reaktion när du fick veta att Sven-Harrys Konstmuseum ville inkludera ditt verk i utställningen Familjen – på gott och ont?

– Jag blev så klart glad och det kändes extra spännande att få visa just det här verket i en utställning som kretsar kring familjen. Det är ett så djupt, intressant och laddat ämne. Min pappa hade precis gått bort så jag dealade en hel del med det då, och kände en stark resonans med både tematiken och många av de verk som visades.

– Man blir också så glad när ett verk får leva vidare och fortsätta ställas ut i nya sammanhang.

Har din syn på ditt verk förändrats i och med utställningen?

– Ja, men lite ändras synen ändå. Verket skapades ursprungligen till en separatutställning med en helt annan tematik, så när det lyfts ur sin första kontext och placeras i en ny börjar det bära på andra betydelser även för mig.

– När jag målade Landing ville jag att bilden skulle kännas ganska odefinierad i sin riktning. Modellerna befinner sig i ett slumrande, nästan dåsigt tillstånd i vad som skulle kunna vara en foajé, en hall eller ett väntrum. Vi vet inte så mycket om deras relation förutom att de är bekväma nog för att den ena lutar sin kind mot den andres arm. Vi vet inte var de har varit eller vart de är på väg. Just därför finns det ett stort utrymme för betraktaren att segla iväg i egna tankar och projiceringar i det nya temat. Jag började själv ifrågasätta min ursprungliga ingång och nästan avkräva målningen ett svar på vilka de är för varandra.

– Men jag har fortfarande inte landat i något entydigt svar och det kanske är bra.

Arbetar du med konst i sommar?

– Just nu arbetar jag intensivt inför min kommande separatutställning på Andréhn-Schiptjenko i Stockholm i november. Det känns väldigt fint att få göra en solo i Sverige igen efter att ha haft mina senaste separatutställningar utomlands.

Hur tillbringar du sommaren i övrigt?

– I vanlig ordning började sommaren med några dagar på heavy metal-festivalen Muskelrock i Småland i slutet av maj. Sedan kom jag faktiskt precis hem från norra västkusten, där jag tillsammans med några vänner varit på vår årliga fridyknings- och snorklingssemester. Höjdpunkten i år var havskatt och mareld. Resten av sommaren kommer jag att tillbringa i ateljén och det ser jag fram emot. Längtar alltid tillbaka dit haha.