Berättelsen bakom Tron på det trygga huset

Vad minns du från tiden då du målade Tron på det trygga huset? Vad rörde sig i huvudet och själen då?

Inte helt lätt, minnet är det mest opålitliga som finns, men ofta är essensen sann på flera vis. 1996 var min ateljé i det nedlagda mentalsjukhuset Långbro, i närheten av Fruängen. Vi var några konstnärer som hyrde en avdelning på Stora Mans Paviljong. Tre år efter att jag avslutat en mycket lång räcka av konstskolor.

Vår familj bodde i Högdalen, en annan söderförort. Våra två söner var nio och sex år gamla. Det mesta rörde sig kring familjen, konst och musik. Vi var verkligen sammansatta på ett fint och nära sätt. Både min ”man” och jag arbetade i princip på heltid som konstnärer. Vi var inte gifta och tänkte inte på det.

I mitt huvud har det alltid snurrat flera saker på en och samma gång, så även då. Jag tror målningen Tron på det trygga huset började med att jag var sugen på att måla en liten textil i ett stort format, där man kunde känna linnetygets struktur och se varje tråd i korsstygnen på märkduken.

Unga flickor på 1700- och 1800-talen fick öva upp sin färdighet i broderi och lära sig skriva. Detta för att kunna ha användning av det då de blev bortgifta, för att märka hemmets lakan och till exempel handdukar. Där startade antagligen mina tankar om ett äktenskap.

Runt brudparet finns ett helt myller av bilder, tecken och små berättelser. Var kommer de ifrån?

Under 90-talet var jag intresserad av diverse årsböcker, både svenska och internationella. De var proppade med fotografier från allt vad vi människor gör. Kända och okända, sport, mord, politik, rymdprojekt, sjukdomar osv, allsköns blandning, högt och lågt.

Jag letade i detaljerna och mixade dem med mina egna fantasier och måleriska förebilder.

Landskapet som anas på märkduken är ett motiv från Hälsingland som jag återkommit till i flera målningar genom alla mina decennier som konstnär.

Brudparet har jag nu försökt att hitta, dock utan resultat.

Som jag skrev kan olika detaljer byta plats, urbilden skulle kunna vara engelska prinsessan Anne då hon gifte sig med kapten Mark Phillips. Det blåser i slöjan, en distans är märkbar i kyssen.

Är bröllopet spiken i kistan för kärleken?